Ett pekfinger i den kulturpolitiska vinden

I samband med Kulturutredningens olika framträdanden i Almedalen har vi just fått en liten aning om hur den kulturpolitiska vinden kommer att blåsa i deras betänkande i början av 2009. Intressantast och kulturmeterologiskt mest tillförlitligt tror jag nog att faktarutorna till en artikel i Dagens Nyheter är. Där får vi bland annat veta:

• Att man ser att behovet »av fria pengar är jättestort«, och att »utredningen kommer att förslå en lösning« på det området. Jag skulle ha blivit mer förvånad om utredningen inte hade kommit med ett förslag i denna fråga.
  
• Att utredningens viktigaste uppgift, enligt Eva Swartz, är att »få i gång idédebatten, hur man tänker kring kulturpolitik«. Här har små framsteg redan gjorts, trots en lite väl tystlåten utredning.
  
• Att Swartz ser »omprioriteringen av stödformerna« som den svåraste nöten att knäcka. »Större ersättningar till färre gör att fler blir utan.« Ja, frågan om vilka ska bli utan pengar är såklart en rejäl nöt.
  

Dessutom kommer Kulturrådets roll förändras, och sponsringen ska »inte bli den enda vägen att hitta in i kulturlivet«. Om statens ansvar för kulturen säger huvudsekreteraren Keith Wijkander följande: »Författarstödet liksom stödet till konstnärer kommer att vara kvar.« Har de verkligen inte kunnat enas om fler oumbärliga eller viktiga stöd än? Dessutom vill utredningen förbättra konstnärernas ekonomiska villkor genom att »komplettera produktionsstödet med hjälp att etablera sig och komma närmare sina kunder.«

Vad några kulturpersoner tycker om tanken att ge regionerna mer makt kan man läsa i en annan artikel i Dagens Nyheter. Den som är intresserad av Kulturutredningen bör även studera Göteborgs-Postens två artiklar »Kräver besked om kulturutredning« och »Utredarna snett ute befarar kulturpolitiker«.

På den Alternativa Politikerveckan pratade Stina Oscarsson från den välbehövliga Skuggutredningen. I sitt försök att få kulturlivet att göra en egen utredning har de dock tyvärr, precis som Marianne Lindberg De Geer påpekar i dagens Aftonbladet, ställt en fråga som inte känns alldeles klockren.

Funcke svarar

I dag publicerar Borås Tidning äntligen mitt svar på Nils Funckes artikel. Dessutom får Funcke möjlighet att svara:

Den tidning, tidskrift eller bok som inte hittar tillräckligt många läsare alternativt mecenater förtjänar inte att komma ut. Det innebär ju inte att åsikterna inte har möjligt att komma fram, de får istället då söka sig andra vägar.

Funcke fortsätter sedan sitt korta svar med att konstatera »att public service har en viktig funktion att fylla«. Han ser sin inkonsekvens och avslutar sedan sitt inlägg med:

Det jag starkt vänder mig emot är det selektiva stödet. Däremot ser jag inget betänkligt i att staten med skattesatser, portotabeller etc underlättar för tidningar och tidskrifter och etermedier att verka.

Portotabellen är dess värre inte något som staten har särskilt mycket att säga till om i dag. Posten är nämligen numera ett affärsdrivande företag som staten inte gärna vill (kan?) detaljstyra.

Nils Funcke är inte ensam om att ha propagerat emot det selektiva stödet under det senaste halvåret. Till exempel sa Tom Carlson tidigare i våras i Folket i Bild/Kulturfront ungefär det samma. Och redan i januari – också det i samband med Mana-debatten – sågade Dagens Nyheter dagens tidskriftsstöd i en huvudledare. Sista ordet lär dock inte vara sagt om varken presstödet, litteraturstödet eller kulturtidskriftsstödet. Vad tycker till exempel läsarna av denna blogg?

Funcke får svar

I dag publicerar Sundsvalls Tidning mitt svar på Nils Funckes artikel om bland annat kulturtidskriftsstödet. Borås Tidning verkar tyvärr inte vara lika intresserade av mitt svar (och därmed »en kritisk samhällsdebatt«).

Uppdaterat:
Borås Tidning har nu publicerat mitt svar.

Kulturtidskrifterna förstorade i rapporteringen

Redan i går kunde jag notera att kulturtidskrifterna helt plötsligt verkade ha varit ett eget ansvarsområde för en av fyra sekreterare i Kulturutredningen. För den som har läst direktivet till utredningen – eller för den delen studerat Kulturutredningens hemsida – förstår att så inte alls är eller har varit fallet. Där nämns inte ordet »kulturtidskrift«.

Kulturtidskrifterna har nog snarare åter igen – och detta trots David Karlssons bakgrund – varit i utredningsbakvattnet. Enligt uppgift behandlade till exempel den rådgivande referensgrupp som har varit inblandad på litteraturområdet inte kulturtidskrifterna ordentligt förrän på sitt sista möte.

Tydligen har det brist någonstans i informationen till (eller i informationsinhämtningen hos) både TT Spektra (i dag även publicerad i Gefle Dagblad, Gotlands Tidningar och Piteå-Tidningen) och Sydsvenskan. Artikeln i Sydsvenskan dock kan komma med uppgiften om en ny medarbetare på utredningens sekretariat i augusti. Kanske beror förstoringen av kulturtidskrifternas betydelse i Kulturutredningen på avsaknaden av en informationschef?

Mer om Kulturutredningens avhopp

I dag har »gammelmedia« sent om sider hittat nyheten om avhoppen i Kulturutredningen. Först ut var Aftonbladet. Den artikeln finns tyvärr inte tillgänglig på nätet (men avbildas nedan). Därefter har bland annat Göteborgs-Posten, Dagens Nyheter och TT Spektra (se länklista nedan) tagit upp nyheten.


Avhoppen får dessutom GP:s kulturchef Gabriel Byström att skriva en krönika med rubriken »Vad är det för fel på kulturutredningen?« Där konstaterar han att »det storbråk som nu skakar kulturutredningen gagnar knappast utredningsresultatet.«

Artikeln från TT Spektra om avhoppen finns bland annat här (i högst varierande längd):
Norrbottens-Kurien, Smålandsposten, Barometern, Corren, VästerviksTidningen, Sundsvalls Tidning, Norrköpings Tidningar, Bohusläningen, Vestmanlands Läns Tidning, Nerikes Allehanda, Hallandsposten, Gefle Dagblad, Örnsköldsvik Allehanda, Borås Tidning, Svenska Dagbladet, Blekinge Läns Tidning, Upsala Nya Tidning, Norra Skåne, Södermanlands Nyheter, Norra Västerbotten, Länstidningen i Östersund, Östersunds-Posten, Ystads Allehanda, Eskilstuna-Kuriren och Kristianstadsbladet.

I den längsta versionen av ovanstående artikel nämns det faktum att Per Svenson tar över ansvaret för kulturtidskriftsfrågorna, men vem som tar hand om de övriga litteraturfrågorna och övriga arbetsuppgifterna som David Karlsson haft ansvar för får vi inte riktigt veta. Inte heller blir man särskilt klarare över om det är problem med personkemin, eller om det ligger på ett »innehållsligt plan«. Där går åsikterna helt enkelt i sär.

Uppdaterat 11 juli 2008:

TT Spektra-artikeln har även kunnat läsas i Norrländska Socialdemokraten, Skånska Dagbladet och Arbetarbladet. Dessutom beklagar Dagbladet i Sundsvall avhoppen i dag: »Två viktiga röster, med djupa insikter om det fria kulturlivet tystnar.« Jag tror att de i och med avhoppet snarare har fått tillbaka sin röst… Missa inte heller denna krönika i Helsingborgs Dagblad.

Vad är en kulturtidskrift? – del 1

Vad är en kulturtidskrift? Trots att just denna ordsammansättning enligt Svenska Akademiens ordbok (se under uppslagsordet »kultur«) har funnits sedan början av 1930-talet är det faktiskt inte en fråga med ett helt entydigt svar. Jag har hittat tre olika generella svar som alla på sitt sätt är korrekta:

1. I förordningen om statligt stöd till kulturtidskrifter (SFS 1993:567):

Med kulturtidskrift avses en tidskrift som med sitt huvudsakliga innehåll vänder sig till en allmän publik med samhällsinformation eller med ekonomisk, social eller kulturell debatt eller som huvudsakligen ger utrymme för analys och presentation inom de skilda konstarternas områden.

Detta är för övrigt så gott som samma lydelse som det var 1966, då ett första stöd till kulturtidskrifter infördes under »Bidrag för särskilda kulturella ändamål«. 1971 inrättades sedan ett eget stöd, efter att 1968 års litteraturutredning utrett frågan om ett statligt tidskriftsstöd.

2. I Nationalencyklopedin (band 11, s. 520, eller via Ne.se):

kulturtidskrift, i snäv bemärkelse tidskrift inom ämnesområdena vetenskap, konst, litteratur och religion. Ofta avses också tidskrifter som behandlar politiska, sociala eller ekonomiska samhällsfrågor. Kulturtidskrifter svarar för en betydelsefull bevakning av olika kultur- och samhällsområden samtidigt som de kan initiera en debatt som sedan förs vidare i andra medier. Antalet titlar är svårt att bestämma. Den mest fullständiga förteckningen är Statens kulturråds årliga katalog /…/. Det verkliga antalet titlar kan antas vara betydligt fler. År 1971 infördes ett statligt stöd till kulturtidskrifter. /…/

3. På Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Kulturtidskrift

Sekreterare lämnar Kulturutredningen

Jag nås av en för kulturtidskriftsvärlden tråkig och oroande nyhet: kulturtidskriftsvännen i Kulturutredningen – David Karlsson – har lämnat utredningen, eftersom han inte längre tror på den. Han var en av fyra sekreterare på sekretariatet under huvudsekreteraren Keith Wijkander. Så här låter David Karlssons officiella uttalande om varför han säger upp sig:

Jag har sagt upp mig från tjänsten som sekreterare i Kulturutredningen. Skälet är att jag inte längre har förtroende för det sätt på vilket sekretariatets arbete leds.

Kulturutredningen har en viktig uppgift. Svenskt kulturliv behöver en ny kulturpolitik. Det finns i och kring utredningen många kloka och kompetenta personer och därmed förutsättningar för att Kulturutredningen kan lägga grunden till en sådan ny kulturpolitik.

För egen del ser jag emellertid inte längre någon möjlighet att bidra till detta arbete. Jag kommer att så snart som möjligt slutföra en del av de konkreta arbetsuppgifter jag åtagit mig. I övrigt anser jag mitt uppdrag avslutat.

Göteborg den 26 juni 2008
David Karlsson

Vid en närmare titt på utredningens hemsida ser jag att även dess informationschef Yvonne Rock har försvunnit från medarbetarlistan. Så vad är det egentligen som händer uppe på Kulturutredningen? Vad kommer det att innebära för utredningens fortsatta arbete? Och vad betyder det i slutändan för kulturtidskrifterna? Frågorna hopar sig. Detta blir helt klart en nyhet att återkomma till. Kanske får vi en första vink vartåt det barkar vid Kulturutredningens framträdande i Almedalen nästa vecka? Har utredningsskutan blivit en vinglig barkbåt?

Bilden på David Karlsson kommer från Dixikons hemsida.

Uppdaterat:
Kulturutredningens ordförande Eva Swartz meddelar via e-post, att »det är tråkigt att David slutar, men som du ser slutför han det han påbörjat och vi kommer förstås att ta hand om hela hans ansvarsområde. Vad gäller kulturtidskrifter kommer Per Svenson att ta hand om dem.«

»Avskaffa tidskriftsstödet«

I en krönika på ledarsidan i Borås Tidning i dag tisdag argumenterar Nils Funcke för att man bör avskaffa det statliga stödet till både press, litteratur och kulturtidskrifter. Han tycker nämligen att det statliga stödet till dagspressen, böcker och tidskrifter utgör »ett hot mot en kritisk samhällsdebatt«. Vidare anser han helt enkelt att staten ska hålla sig »neutral till alla former av distribution/förmedling av åsikter och värderingar«. Det är underligt hur han tror sig få till en »kritisk samhällsdebatt« genom att ta strypgrepp på en stor del av de stämmor som är oliktänkande och mångfasetterade i dagens medievärld – kulturtidskrifterna och de mindre förlagen.

Visst pekar Funcke på några intressanta svagheter i ett statligt stödsystem. Alla biter till exempel kanske inte den hand som föder en. Några nafsar möjligen bara lite lätt. Men det är nog sällan som kulturtidskrifterna räds det kontroversiella i alla fall. »Lagom« har aldrig varit ett vanligt ord i kulturtidskrifternas vokabulär. I ett litet språkområde är det dock svårt för mindre röster att göra sig hörda utan stöd, smala tidskrifter bär sig sällan, men det vill uppenbarligen inte Nils Funcke se. Framför allt är hans analys som helhet alldeles för grund och enögd. Det blir bara en mediepolitisk analys och inte alls en kulturpolitisk. Därmed kommer han så klart till helt fel slutsatser.

När Funcke pekar på att stöden i dag favoriserar »pappersburen information framför annan« får man dock ge honom delvis rätt. Nätet som uttrycksform har ännu inte fått särskilt mycket stöd, men det har lyckligtvis skett några små förändringar på kulturtidskriftsområdet på senare tid. Tyvärr tar Funcke inte alls upp några av andra sätten att förmedla åsikter och värderingar, vilket hade kunnat ge hans artikel lite mer djup. Vill han även ha bort filmstödet? Och hur ställer han sig egentligen till public service? Teatern?

Funcke väljer att bortse från den smala litteraturens och de små tidskrifternas vikt i ett demokratiskt samtal och – inte minst – deras roll på kulturens område. Han ser stödet som ett hot, men snarare är ett slopande av stödet ett betydligt större hot mot en kritisk samhällsdebatt. Vill man ha en debatt med bredd och djup eller levande kultursamtal i vårt land behövs ett rikt utbud av oliktänkande kulturtidskrifter. Flera av dessa behöver ekonomiskt stöd. Utan kulturtidskrifter stängs en vital del av det öppna samhället.

I stället för att ta bort stödet bör det utvecklas. Varför inte ett startbidrag som exempel? I Norge kan man redan få »oppstartsstøtte« om man har kommit ut med ett nummer (eller har en bra dummy), medan man i Sverige måste ha gett ut hela fyra nummer. Det skulle vara att verka för »en kritisk samhällsdebatt«.

Uppdaterat:

Nils Funcke har lyckats få en något förkortad version av sin artikel publicerad i Sundsvalls Tidning 6 juli.