Gamla tidskriftsnummer som pdf-er på nätet

I dag skrev den tidigare tidskriftsentreprenören Ted Valentin några tänkvärda ord om tidskrifter på sin blogg om 24 hour business camp:

»Här är en idé: Varför lägger inte alla tidskrifter upp sina gamla nummer som pdf:er på webben? Så att man kan ladda ner ett gammalt nummer för 10 kr?«

Det är en bra och högst berättigad fråga. Fler tidskrifter borde helt klart göra sina tidigare nummer tillgängliga på nätet i pdf-form eller på annat sätt. Om en tidskrift är rädd för en minskad backlist-försäljning skulle den kunna börja med de nummer som är helt slutsålda. Och vill en redaktion vara riktigt generös mot den läsande allmänheten kan kanske tidigare omnämnda Issuu vara rätt steg på vägen?

Förste bibliotekarien på Göteborgs universitetsbibliotek Jan Szcepanski har ställt en närbesläktad fråga i ett inlägg på Biblist för bara en dryg vecka sedan:

»Kan någon säga mej när Kulturrådet tänker digitalisera dom enorma skatter som finns dolda i äldre kulturtidskrifter?«

Ja, vad hände egentligen efter försöket med ett digitalt arkiv i början på 2000-talet?

Varför verkar det gå så trögt med Internetanpassningen och digitaliseringen i tidskriftsvärlden?

Ett pekfinger i den kulturpolitiska vinden

I samband med Kulturutredningens olika framträdanden i Almedalen har vi just fått en liten aning om hur den kulturpolitiska vinden kommer att blåsa i deras betänkande i början av 2009. Intressantast och kulturmeterologiskt mest tillförlitligt tror jag nog att faktarutorna till en artikel i Dagens Nyheter är. Där får vi bland annat veta:

• Att man ser att behovet »av fria pengar är jättestort«, och att »utredningen kommer att förslå en lösning« på det området. Jag skulle ha blivit mer förvånad om utredningen inte hade kommit med ett förslag i denna fråga.
  
• Att utredningens viktigaste uppgift, enligt Eva Swartz, är att »få i gång idédebatten, hur man tänker kring kulturpolitik«. Här har små framsteg redan gjorts, trots en lite väl tystlåten utredning.
  
• Att Swartz ser »omprioriteringen av stödformerna« som den svåraste nöten att knäcka. »Större ersättningar till färre gör att fler blir utan.« Ja, frågan om vilka ska bli utan pengar är såklart en rejäl nöt.
  

Dessutom kommer Kulturrådets roll förändras, och sponsringen ska »inte bli den enda vägen att hitta in i kulturlivet«. Om statens ansvar för kulturen säger huvudsekreteraren Keith Wijkander följande: »Författarstödet liksom stödet till konstnärer kommer att vara kvar.« Har de verkligen inte kunnat enas om fler oumbärliga eller viktiga stöd än? Dessutom vill utredningen förbättra konstnärernas ekonomiska villkor genom att »komplettera produktionsstödet med hjälp att etablera sig och komma närmare sina kunder.«

Vad några kulturpersoner tycker om tanken att ge regionerna mer makt kan man läsa i en annan artikel i Dagens Nyheter. Den som är intresserad av Kulturutredningen bör även studera Göteborgs-Postens två artiklar »Kräver besked om kulturutredning« och »Utredarna snett ute befarar kulturpolitiker«.

På den Alternativa Politikerveckan pratade Stina Oscarsson från den välbehövliga Skuggutredningen. I sitt försök att få kulturlivet att göra en egen utredning har de dock tyvärr, precis som Marianne Lindberg De Geer påpekar i dagens Aftonbladet, ställt en fråga som inte känns alldeles klockren.

Kulturtidskrifterna i Riksrevisionens rapport

I går kom en rapport från Riksrevisionen om kulturbidragen. I den spända väntan på vad den stora Kulturutredningen ska komma fram till är det nog en hel del kulturpolitikintresserade kulturtidskriftsvänner som – ja, faktiskt – har sett fram emot vad Riksrevisionen skulle ha att säga om Kulturrådet och stödet till kulturtidskrifterna.

Så vad sa nu riksrevisorerna då om kulturtidskrifterna och stödet till dessa? Inga förvånande ord egentligen. De pratar framför allt om svårigheterna till förnyelse (eller som de väljer att uttrycka det: »krav på tidigare publika resultat i olika former kan verka hämmande för nyskapande konstellationer«). Dessutom påpekar Riksrevisionen att »den största andelen pengar går till den mindre andel mottagare som har fått bidrag under många år«.

Detta är två problem som har varit på tal i kulturtidskriftsvärlden under ett antal år i alla fall. Debatten om bidragstrappan och omöjligheten att få ett vettigt stöd till en ny tidskrift var ett tag i det närmaste en följetong på Tidskrift.nu och i olika tidskrifter, se t.ex. här, här, här, här, här och inte minst här.

Jag kommer helt klart att få anledning att återkomma till rapporten och dess slutsatser under ett antal olika inlägg den närmaste tiden. Under tiden rekommenderar jag intresserade att läsa Sven Nilssons artikel om granskningen i dagens Sydsvenskan. Eller läs Riksrevisonens uttalande i SvD och Kulturrådets svar i samma tidning.

Uppdaterat:

Missa inte heller kolumnen i söndagens SvD om förnyelse och kulturell nytta.