Arne Dahl om Aiolos

I början av förra veckan chattade Arne Dahl med Dagens Nyheters läsare. Jan Arnald heter som bekant mannen bakom den deckarpseudonymen. Det är en riktig kulturtidskriftsräv. Han var till exempel den siste redaktören för akademiernas nedlagda tidskrift Artes. Dessutom är han sedan många år involverad i Aiolos – tidskrift för litteratur, teori och estetik. Ändå var nog följande kulturtidskriftsfråga oväntad – men välkommen – under Arne Dahl-chatten:

Jan, hur klarar sig Aiolos i dagens kulturtidskriftsslaktade samhällsatmosfär? Nedläggning på gång eller klarar ni er? Hur ser du på din roll som tidskriftsredaktör gentemot Arne?
Arne Dahl: Hej och tack för en bra fråga. En tidskrift som Aiolos klarar sig inte. Det enda skälet till att den envist klamrar sig fast vid livet är att alla jobbar gratis. Min roll i Aiolos är på sätt och vis rakt motsatt Arne-rollen, eftersom det handlar om något som befinner sig så långt ifrån massmarknaden man kan komma. Men jag behöver verkligen den spännvidden i livet. Både Janne och Arne mår bra av det. De skänker varann ny energi.

Den som vill träffa tidskriftsmakaren Jan Arnald har flera tillfällen att göra det under hösten. På Bok & Bibliotek kommer han besöka kulturtidskriftsmontern under lördagen. Dessutom kommer Arnald medverka i en paneldiskussion om kulturtidskrifter under torsdagen på Helsingfors bokmässa.

De fem nominerade – Hemslöjden

Under tiden fram till prisutdelningen av »Årets kulturtidskrift« tänkte jag – så gott jag nu kan – presentera de nominerade tidskrifterna lite närmare och sätta in de i tidskriftslandskapet. Först ut blir Hemslöjden som är en av två tidskrifter bland de nominerade som inte får något statligt kulturtidskriftsstöd.

En ålder på 75 år och en prenumerantskara på 13.500 exemplar är två imponerande siffror för en kulturtidskrift i Sverige i dag. Visst, Hemslöjden är varken äldst eller störst, men nu finns det en möjlighet att tidskriften i alla fall blir »bäst« år 2008. I tidskriftens pressmeddelande om nomineringen kan man läsa om att »hemslöjden ligger i tiden«. Ja, »nu finns slöjden överallt«. Med en garn- och Etsyberoende fru kan jag åtminstone hålla med om att slöjden finns överallt i mitt hem…

Ett utdrag från ovannämnda pressmeddelande sammanfattar annars gott Hemslöjdens innehåll:

Här ryms slöjd, folkkonst, hantverk och konsthantverk. Här möts traditioner och nya grepp, slöjdens poesi och handfasta verklighet i reportage, nyheter, utställningar, tips och gör-det-själv-beskrivningar.

Den som vill ha utförligare innehållsbeskrivning kan däremot tyvärr inte hitta det på tidskriftens något undermåliga hemsida (men kolla gärna på Tidskriftsbutiken.nu eller studera ett nummer från 2005 på Tidningar.info). På deras hemsida finns nämligen inte heller något nummer eller någon artikel att ta del av för den som skulle råka vara nyfiken. Men det är nog inget som ligger hemslöjden i fatet när juryn fattar sitt beslut. Förra årets vinnare Pockettidningen R hade till exempel inte ha någon hemsida alls för ett år sedan.

Hemslöjden är så klart inte helt ensam om att skriva om ovanstående aktuella ämne i Sverige. Paletten och Konstperspektiv har till exempel haft temanummer det senaste året som har berör området. Tidskriften Form skriver regelbundet om konsthantverk. För några år sedan startades dessutom tidskriften Svenskt konsthantverk och Lärarförbundet ger ut tidskriften Slöjdforum. Är man extra intresserad av vävning kan man till och med få en hel tidskrift i det ämnet: Vävmagasinet. Fanzinet Slicker bör man inte heller glömma bort. I Sverige är dock Hemslöjden just nu välförtjänt tidskriften nummer 1 om man är intresserad av slöjd och hantverk från olika tider och platser.

Hemslöjden har ett antal intressanta systertidskrifter i övriga Norden, men dessa är dessvärre svåra att få tag i lösnummer i Sverige (trots att Interpress finns i flera av länderna och att slöjd- och hantverksbutiker borde kunna tillgodose behovet). Den svenska tidskriften Hemslöjden hittar man däremot hos en del välsorterade tidskriftshandlare (ett fyrtiotal pressbyråer) och i många av landets hemslöjds- konsthantverksbutiker, även om den största delen av upplagan är prenumererad.

I Norge finns annars Nordens största hemslöjdstidskrift Norsk Husflid med en upplaga på 26.000 exemplar.
Finland kan stoltsera med den äldsta i genren: Taito fyllde 100 år förra året. Den finländska tidskriften innehåller dock främst artiklar på finska, men en del av dessa finns översatta till svenska.
Den danska hemslöjdstidskriften heter Dansk Husflid.

Hemslöjdens chefredaktör sedan 14 år heter Celia B. Dackenberg och sa så här om nomineringen i pressmeddelandet:

– Vi är förstås oerhört stolta över att anses som en av landets fem bästa! Det är dessutom roligt att nomineringen kommer nu, lagom till vårt 75-årsjubileum.

Hon är dessutom författare till bland annat böckerna »Sparat: små stickade kläder från vår barndom« och »Ylle & bläck: essäer om poetkoftor och annat författarylle«. Redaktören Frida Engström sållade sig till den växande skaran slöjd- och hantverksbloggare tidigare i år med Kurbits.

Blir Hemslöjden årets vinnare ser jag två lämpliga hål att stoppa tusenlapparna i: ett hejdundrande 75-årskalas och en förbättrad hemsida.

Foto: Annas garndrömmar

Vilken tidskrift blir »Årets kulturtidskrift«?

I dag offentliggjordes nomineringarna till priset »Årets kulturtidskrift«. Följande fem tidskrifter fastnade årets jury för:

• Hemslöjden
  
• i&m
  
• OEI
  
• ponton
  
• Språktidningen
  

De två litterära tidskrifterna har varit nominerade tidigare: OEI nominerades 2003 och ponton var vinnarkandidat både 2001 och 2005. Språktidningen lanserades så sent som på förra årets bokmässa i Göteborg och har under det här året fått så väl många prenumeranter som fina recensioner. Den vitala tidskriftsåldringen i gänget är Hemslöjden som firar sin 75-årsdag i nu höst. i&m (Invandrare & Minoriteter) har i sin tur skrivit om etnicitet och minoritet under hela 35 år.

Det är helt klart fem intressanta nomineringar som juryn har kommit fram till. På en fest i samband kulturtidskriftsmontern i Göteborg delas priset ut. 26 september är datumet.

Ny tidskrift om litteratur

Då och då har det sedan BLM, Artes och Allt om Böcker gick i graven kommit klagomål på att det inte finns några litteraturtidskrifter i Sverige. Ett visst tomrum uppstod så klart när dessa tre stora tidskrifter försvann inom ett par år, men det har faktiskt aldrig varit ont om intressanta litteraturtidskrifter. Just verkar det dessutom poppa upp nya tidskrifter om litteratur var och varannan månad.

I somras kom Atlas Litterära Tillägg och fick ett fint mottagande på kultursidorna (Helsingborgs Dagblad, Borås Tidning, Svenska Dagbladet, Kristianstadsbladet, Sydsvenskan, Dagens Nyheter, Upsala Nya Tidning, Expressen med flera) och även många omfamningar från den litterära bloggvärlden.

Nu i oktober kommer Tidningen Vi att starta en ny tidning om litteratur. Vi LÄSER ska den heta, vilket Dagens Nyheter skriver om i dag. Titeln säger nog det mesta om projektet: det ska bli en tidning för bokläsarna. Det är alltså en tidskrift som kommer att söka upp mittfåran. Där finns det nog tillräckligt med plats för att det även ekonomiskt ska kunna bli ett lyckat projekt. Jag skulle inte bli förvånad om Vi LÄSER precis som Språktidningen kan skaffa sig en hygglig prenumerantstock inom ett år.

Fler tidskrifter med och om litteratur hittar du här.

»Allt« – eller några länkar som du bör klicka på nu

Jag har ett problem. Du kommer förmodligen inte att läsa detta blogginlägg om det är längre än tre, fyra stycken – och det kommer det kanske att bli.

Om svårigheterna att läsa långa texter kan man nämligen läsa i Nicholas Carrs artikel »Is Google Making Us Stupid?« i julinumret av den amerikanska kulturtidskriften The Atlantic Monthly. En mycket intressant artikel som det redan har refererats till i flera svenska tidningar (Sydsvenskan, Gotlands Allehanda, Norrköpings Tidningar) och på Axess MAO-blogg. Minst lika intressant är emellertid de efterföljande inläggen i debatten på Britannica (glöm inte att klicka vidare till några av de nu närmare tjugo inläggen) och Edge.

Carrs artikel – och debatten om denna – tänker jag självklart återkomma till ur ett kulturtidskriftsperspektiv. Tre intressanta svenska artiklar som jag då tänkte försöka att ta upp samtidigt är följande:

1. »Tidskriften i den virtuella verkligheten« av Thomas Sjösvärd (Tidskrift.nu 30 juli).
2. »När amatörerna tar över scenen« av Rasmus Malm (Göteborgs-Posten 6 augusti).
3. »Nätets gungor och karuseller« av Håkan Lindgren (Göteborgs-Posten 10 augusti).

Under denna vecka är det dock två blogginlägg som hittills främst väckt mitt intresse: dels den danska bloggen dSenestes inlägg »10 tips til tidsskrifter, der går fra papir til online« (11 augusti), men även den norska bloggen Undercurrents »Hvordan finansiere nettjournalistikken?« (13 augusti). Dessa planerar jag även att återkomma till.

Hängde du med ända hit? Bra, då är du välkommen tillbaka en annan dag för att del av en kortare analys av ovanstående. Jag lovar att det blir fler stycken då.

Tillbaka till kulturtidskrifterna

Efter en lång tid utan både kulturtidskrifter, Internet (annat än i bokform) och bloggande är jag nu tillbaka. Inom kort dyker det upp nya inlägg från en rejält utvilad man. Jag kommer att börja med en länklista till »allt« intressant på nätet som jag tydligen har missat att läsa under denna månad.

Ett pekfinger i den kulturpolitiska vinden

I samband med Kulturutredningens olika framträdanden i Almedalen har vi just fått en liten aning om hur den kulturpolitiska vinden kommer att blåsa i deras betänkande i början av 2009. Intressantast och kulturmeterologiskt mest tillförlitligt tror jag nog att faktarutorna till en artikel i Dagens Nyheter är. Där får vi bland annat veta:

• Att man ser att behovet »av fria pengar är jättestort«, och att »utredningen kommer att förslå en lösning« på det området. Jag skulle ha blivit mer förvånad om utredningen inte hade kommit med ett förslag i denna fråga.
  
• Att utredningens viktigaste uppgift, enligt Eva Swartz, är att »få i gång idédebatten, hur man tänker kring kulturpolitik«. Här har små framsteg redan gjorts, trots en lite väl tystlåten utredning.
  
• Att Swartz ser »omprioriteringen av stödformerna« som den svåraste nöten att knäcka. »Större ersättningar till färre gör att fler blir utan.« Ja, frågan om vilka ska bli utan pengar är såklart en rejäl nöt.
  

Dessutom kommer Kulturrådets roll förändras, och sponsringen ska »inte bli den enda vägen att hitta in i kulturlivet«. Om statens ansvar för kulturen säger huvudsekreteraren Keith Wijkander följande: »Författarstödet liksom stödet till konstnärer kommer att vara kvar.« Har de verkligen inte kunnat enas om fler oumbärliga eller viktiga stöd än? Dessutom vill utredningen förbättra konstnärernas ekonomiska villkor genom att »komplettera produktionsstödet med hjälp att etablera sig och komma närmare sina kunder.«

Vad några kulturpersoner tycker om tanken att ge regionerna mer makt kan man läsa i en annan artikel i Dagens Nyheter. Den som är intresserad av Kulturutredningen bör även studera Göteborgs-Postens två artiklar »Kräver besked om kulturutredning« och »Utredarna snett ute befarar kulturpolitiker«.

På den Alternativa Politikerveckan pratade Stina Oscarsson från den välbehövliga Skuggutredningen. I sitt försök att få kulturlivet att göra en egen utredning har de dock tyvärr, precis som Marianne Lindberg De Geer påpekar i dagens Aftonbladet, ställt en fråga som inte känns alldeles klockren.