Ny tidskrift om litteratur

Då och då har det sedan BLM, Artes och Allt om Böcker gick i graven kommit klagomål på att det inte finns några litteraturtidskrifter i Sverige. Ett visst tomrum uppstod så klart när dessa tre stora tidskrifter försvann inom ett par år, men det har faktiskt aldrig varit ont om intressanta litteraturtidskrifter. Just verkar det dessutom poppa upp nya tidskrifter om litteratur var och varannan månad.

I somras kom Atlas Litterära Tillägg och fick ett fint mottagande på kultursidorna (Helsingborgs Dagblad, Borås Tidning, Svenska Dagbladet, Kristianstadsbladet, Sydsvenskan, Dagens Nyheter, Upsala Nya Tidning, Expressen med flera) och även många omfamningar från den litterära bloggvärlden.

Nu i oktober kommer Tidningen Vi att starta en ny tidning om litteratur. Vi LÄSER ska den heta, vilket Dagens Nyheter skriver om i dag. Titeln säger nog det mesta om projektet: det ska bli en tidning för bokläsarna. Det är alltså en tidskrift som kommer att söka upp mittfåran. Där finns det nog tillräckligt med plats för att det även ekonomiskt ska kunna bli ett lyckat projekt. Jag skulle inte bli förvånad om Vi LÄSER precis som Språktidningen kan skaffa sig en hygglig prenumerantstock inom ett år.

Fler tidskrifter med och om litteratur hittar du här.

»Allt« – eller några länkar som du bör klicka på nu

Jag har ett problem. Du kommer förmodligen inte att läsa detta blogginlägg om det är längre än tre, fyra stycken – och det kommer det kanske att bli.

Om svårigheterna att läsa långa texter kan man nämligen läsa i Nicholas Carrs artikel »Is Google Making Us Stupid?« i julinumret av den amerikanska kulturtidskriften The Atlantic Monthly. En mycket intressant artikel som det redan har refererats till i flera svenska tidningar (Sydsvenskan, Gotlands Allehanda, Norrköpings Tidningar) och på Axess MAO-blogg. Minst lika intressant är emellertid de efterföljande inläggen i debatten på Britannica (glöm inte att klicka vidare till några av de nu närmare tjugo inläggen) och Edge.

Carrs artikel – och debatten om denna – tänker jag självklart återkomma till ur ett kulturtidskriftsperspektiv. Tre intressanta svenska artiklar som jag då tänkte försöka att ta upp samtidigt är följande:

1. »Tidskriften i den virtuella verkligheten« av Thomas Sjösvärd (Tidskrift.nu 30 juli).
2. »När amatörerna tar över scenen« av Rasmus Malm (Göteborgs-Posten 6 augusti).
3. »Nätets gungor och karuseller« av Håkan Lindgren (Göteborgs-Posten 10 augusti).

Under denna vecka är det dock två blogginlägg som hittills främst väckt mitt intresse: dels den danska bloggen dSenestes inlägg »10 tips til tidsskrifter, der går fra papir til online« (11 augusti), men även den norska bloggen Undercurrents »Hvordan finansiere nettjournalistikken?« (13 augusti). Dessa planerar jag även att återkomma till.

Hängde du med ända hit? Bra, då är du välkommen tillbaka en annan dag för att del av en kortare analys av ovanstående. Jag lovar att det blir fler stycken då.

Tillbaka till kulturtidskrifterna

Efter en lång tid utan både kulturtidskrifter, Internet (annat än i bokform) och bloggande är jag nu tillbaka. Inom kort dyker det upp nya inlägg från en rejält utvilad man. Jag kommer att börja med en länklista till »allt« intressant på nätet som jag tydligen har missat att läsa under denna månad.

Ett pekfinger i den kulturpolitiska vinden

I samband med Kulturutredningens olika framträdanden i Almedalen har vi just fått en liten aning om hur den kulturpolitiska vinden kommer att blåsa i deras betänkande i början av 2009. Intressantast och kulturmeterologiskt mest tillförlitligt tror jag nog att faktarutorna till en artikel i Dagens Nyheter är. Där får vi bland annat veta:

• Att man ser att behovet »av fria pengar är jättestort«, och att »utredningen kommer att förslå en lösning« på det området. Jag skulle ha blivit mer förvånad om utredningen inte hade kommit med ett förslag i denna fråga.
  
• Att utredningens viktigaste uppgift, enligt Eva Swartz, är att »få i gång idédebatten, hur man tänker kring kulturpolitik«. Här har små framsteg redan gjorts, trots en lite väl tystlåten utredning.
  
• Att Swartz ser »omprioriteringen av stödformerna« som den svåraste nöten att knäcka. »Större ersättningar till färre gör att fler blir utan.« Ja, frågan om vilka ska bli utan pengar är såklart en rejäl nöt.
  

Dessutom kommer Kulturrådets roll förändras, och sponsringen ska »inte bli den enda vägen att hitta in i kulturlivet«. Om statens ansvar för kulturen säger huvudsekreteraren Keith Wijkander följande: »Författarstödet liksom stödet till konstnärer kommer att vara kvar.« Har de verkligen inte kunnat enas om fler oumbärliga eller viktiga stöd än? Dessutom vill utredningen förbättra konstnärernas ekonomiska villkor genom att »komplettera produktionsstödet med hjälp att etablera sig och komma närmare sina kunder.«

Vad några kulturpersoner tycker om tanken att ge regionerna mer makt kan man läsa i en annan artikel i Dagens Nyheter. Den som är intresserad av Kulturutredningen bör även studera Göteborgs-Postens två artiklar »Kräver besked om kulturutredning« och »Utredarna snett ute befarar kulturpolitiker«.

På den Alternativa Politikerveckan pratade Stina Oscarsson från den välbehövliga Skuggutredningen. I sitt försök att få kulturlivet att göra en egen utredning har de dock tyvärr, precis som Marianne Lindberg De Geer påpekar i dagens Aftonbladet, ställt en fråga som inte känns alldeles klockren.

Funcke svarar

I dag publicerar Borås Tidning äntligen mitt svar på Nils Funckes artikel. Dessutom får Funcke möjlighet att svara:

Den tidning, tidskrift eller bok som inte hittar tillräckligt många läsare alternativt mecenater förtjänar inte att komma ut. Det innebär ju inte att åsikterna inte har möjligt att komma fram, de får istället då söka sig andra vägar.

Funcke fortsätter sedan sitt korta svar med att konstatera »att public service har en viktig funktion att fylla«. Han ser sin inkonsekvens och avslutar sedan sitt inlägg med:

Det jag starkt vänder mig emot är det selektiva stödet. Däremot ser jag inget betänkligt i att staten med skattesatser, portotabeller etc underlättar för tidningar och tidskrifter och etermedier att verka.

Portotabellen är dess värre inte något som staten har särskilt mycket att säga till om i dag. Posten är nämligen numera ett affärsdrivande företag som staten inte gärna vill (kan?) detaljstyra.

Nils Funcke är inte ensam om att ha propagerat emot det selektiva stödet under det senaste halvåret. Till exempel sa Tom Carlson tidigare i våras i Folket i Bild/Kulturfront ungefär det samma. Och redan i januari – också det i samband med Mana-debatten – sågade Dagens Nyheter dagens tidskriftsstöd i en huvudledare. Sista ordet lär dock inte vara sagt om varken presstödet, litteraturstödet eller kulturtidskriftsstödet. Vad tycker till exempel läsarna av denna blogg?

Funcke får svar

I dag publicerar Sundsvalls Tidning mitt svar på Nils Funckes artikel om bland annat kulturtidskriftsstödet. Borås Tidning verkar tyvärr inte vara lika intresserade av mitt svar (och därmed »en kritisk samhällsdebatt«).

Uppdaterat:
Borås Tidning har nu publicerat mitt svar.

Kulturtidskrifterna förstorade i rapporteringen

Redan i går kunde jag notera att kulturtidskrifterna helt plötsligt verkade ha varit ett eget ansvarsområde för en av fyra sekreterare i Kulturutredningen. För den som har läst direktivet till utredningen – eller för den delen studerat Kulturutredningens hemsida – förstår att så inte alls är eller har varit fallet. Där nämns inte ordet »kulturtidskrift«.

Kulturtidskrifterna har nog snarare åter igen – och detta trots David Karlssons bakgrund – varit i utredningsbakvattnet. Enligt uppgift behandlade till exempel den rådgivande referensgrupp som har varit inblandad på litteraturområdet inte kulturtidskrifterna ordentligt förrän på sitt sista möte.

Tydligen har det brist någonstans i informationen till (eller i informationsinhämtningen hos) både TT Spektra (i dag även publicerad i Gefle Dagblad, Gotlands Tidningar och Piteå-Tidningen) och Sydsvenskan. Artikeln i Sydsvenskan dock kan komma med uppgiften om en ny medarbetare på utredningens sekretariat i augusti. Kanske beror förstoringen av kulturtidskrifternas betydelse i Kulturutredningen på avsaknaden av en informationschef?