Gamla tidskriftsnummer som pdf-er på nätet

I dag skrev den tidigare tidskriftsentreprenören Ted Valentin några tänkvärda ord om tidskrifter på sin blogg om 24 hour business camp:

»Här är en idé: Varför lägger inte alla tidskrifter upp sina gamla nummer som pdf:er på webben? Så att man kan ladda ner ett gammalt nummer för 10 kr?«

Det är en bra och högst berättigad fråga. Fler tidskrifter borde helt klart göra sina tidigare nummer tillgängliga på nätet i pdf-form eller på annat sätt. Om en tidskrift är rädd för en minskad backlist-försäljning skulle den kunna börja med de nummer som är helt slutsålda. Och vill en redaktion vara riktigt generös mot den läsande allmänheten kan kanske tidigare omnämnda Issuu vara rätt steg på vägen?

Förste bibliotekarien på Göteborgs universitetsbibliotek Jan Szcepanski har ställt en närbesläktad fråga i ett inlägg på Biblist för bara en dryg vecka sedan:

»Kan någon säga mej när Kulturrådet tänker digitalisera dom enorma skatter som finns dolda i äldre kulturtidskrifter?«

Ja, vad hände egentligen efter försöket med ett digitalt arkiv i början på 2000-talet?

Varför verkar det gå så trögt med Internetanpassningen och digitaliseringen i tidskriftsvärlden?

När Posten tar sig an tidskriftsvärlden – exempel från två länder

I mitten av september startade Posten tillsammans med Sveriges Tidskrifter en ny nätbutik med tidskriftsförsäljning – Tidningstorget.se. Det är dock inte den första nätbutiken med tidskrifter som startas i Sverige och antagligen inte heller den sista. Det enda nya med Tidningstorget är faktiskt att den tänker sälja både lösnummer och prenumerationer.

I kulturtidskriftsvärlden finns till exempel Tidskriftsbutiken.nu som i snart fyra år har haft lösnummerförsäljning av de flesta av landets kulturtidskrifter. Press Stops kiosk på nätet har också funnits med ett bra tag nu. Även butiker som säljer prenumerationer på nätet är ett något som har existerat i många år, till exempel Tidningskungen.se och Tidningsbutiken.se.

Kanske är det det misslyckade försöket att köpa den sistnämnda butiken från Ted Valentin som har fått Posten och Sveriges Tidskrifter att göra en egen satsning? Det är hur som helst inte särskilt innovativt. Medieanalytikern Olle Lidbom tror också på en tuff framtid för Tidningstorget.

I Tyskland gör däremot Deutsche Post en helt annan nätsatsning: De startar Titelhelden.de – ett digitalt verktyg för layout, tryckning och frakt av tidskrifter och tidningar. Även om det har kommit en del liknande sajter runt om världen under det senaste året – till exempel MagCloud, Printcasting och Issuu – tycker jag nog att Titelhelden känns betydligt intressantare än Tidningstorget. Jag kommer att försöka hålla ett litet öga på samtliga dessa försök att göra en Lulu, Blurb eller Vulkan till tidskriftsvärlden.

Tidskrifter förgiftar Helsingfors

På onsdag i nästa vecka (22 oktober) är det dags för en mindre nordisk konferens om kulturtidskrifter. Konferensen går under namnet »Gift som läker« (ett namn som är lånat från Ulf Erikssons recension). Dagen efter konferensen börjar sedan Helsingfors bokmässa med fler intressanta kulturtidskriftsprogram. Dessa programpunkter hittar man dock lättast via länken överst.

Från Sverige deltar bland annat Åsa Linderborg (Aftonbladet Kultur), Jan Arnald (Aiolos), Yvonne Ihmels (Cora) och Tobias Regnell (Filter & Offside) i de olika evenemangen. Den sistnämnde måste tyvärr rusa till Stockholm ganska så tidigt för att förhoppningsvis kunna fira några nya priser på en helt annan tidskriftstillställning.

Bilder från prisutdelningen

I går kväll fick OEI priset »Årets kulturtidskrift 2008« och Taffel.se blev »Årets nättidskrift 2008«. Kulturtidskriftsjuryn vinkade lite till den andra juryn med sin motivering, men det tänker jag inte gå in på närmare. Läs i stället själva både motiveringen och kanske även OEI:s nummer om redaktionell estetik samt temadelen om »Little Magazines« i numret dessförinnan och begrunda!

Prisutdelaren och juryledamoten Mikael van Reis och OEI-redaktören Jonas (J) Magnusson.

Nättidskriftsprisutdelaren och juryledamoten Lotten Bergman, en Taffel-medarbetare och juryns sekreterare Ana Duran.

Siri Reuterstrand, ordförande i Föreningen för Sveriges kulturtidskrifter, presenterade och tackade juryledamöter och sponsorer.

Faktiskt var det så att en stor del av svenska folket troligen kände till pristagarens namn strax innan större delen av festdeltagarna. Kulturnyheterna inledde sin sändning med att rapportera om priset.

Ta det lugnt i kulturtidskriftsmontern

I en stor mässas hektiska atmosfär behövs det egentligen många oaser. För några har skapandet av egna pärlplattor blivit en paus i bokmånglandet.

Nu bär det av till prisutdelningsfesten på Världskulturmuseet. På bilden ser man mer eller mindre av några av de nominerade.

Pristagare och vimmel

Det blev gymnasieeleven Johan Frick från Borås som fick tidskriftens KRUT:s pris till Gunnar Elvesons minne. Jag tog många – men dåliga – bilder vid prisutdelningen, så ni får nöja er med en med lite mer allmänt montervimmel.

Något bättre bilder blev det när Oscar Poulsen från Vidvinkel Magazine satt i montern och presenterade sin nya tidskrift. Tidskriftens logotyp är snyggt tejpad runt omslaget. Det gjorde Oscar för hand tidigt i morse.

Slutligen vill jag nämna att Helsingborgs Dagblad nästan traditionsenligt går igenom samtliga nominerade tidskrifter till kulturtidskriftspriset: Hemslöjden, i&m, OEI, ponton och Språktidningen. Tidningen uppmärksammar även nättidskriftspriset.

Mässan är i gång

Sista torsdagen i september betyder vanligen bokmässa, så även i år. Här kommer en snabb rapport från monter B04:04.

I kulturtidskriftsmontern kommer man både att dela ut pris nu klockan 14 och några timmar senare presenterar en ny fototidskrift sig. Vidvinkel Magazine heter tidskriften som får ta över stafettpinnen från snart nedlagda Motiv.

Vidvinkel Magazine kan studeras i pdf-format här. Första numret är alltså alldeles färskt och har 120 sidor, 25 fotografer och inga annonser – nästan bara snygga foton av unga fotografer. Två gånger per år är utgivningsplanen.

Kulturtidskriftsmonter på bokmässan

När jobbet invaderar den tid som var tänkt till att bland annat blogga – och kanske umgås med sin familj? – får man tyvärr skjuta på en hel del intressanta och på denna blogg nödvändiga inlägg. Jag skyller ogenerat allt på kulturtidskriftsmontern på Bok & Bibliotek – efter helgen har jag så klart som mål att återkomma till en massa intressanta arrangemang som jag varit med om den senaste veckan (och förhoppningsvis under de kommande dagarna i Göteborg).

Tills dess kan nyfikna titta på kulturtidskriftsrelaterade bilder på mitt Fotki-konto. Eller varför inte kolla in montern på Facebook. Nästa vecka räknar jag alltså även styvt med att blogga om de nominerade tidskrifterna (och vinnaren).

Tidskriftsdag i Oslo

På lördag arrangerar Norsk tidsskriftforening Tidsskriftdagen 2008 på Litteraturhuset i Oslo. Hela eftermiddagen kan man ägna sig åt att lyssna på tidskriftsrelaterade föredrag och samtal, bland annat om ideologisk tidskriftsjournalistik. Från Sverige medverkar Lawen Mohtadi från tidskrifterna Bang och Slut och Monika Pensar-Granroth (bland annat på Tidskriftscentralen och Ad Lucem) har rest dit från Helsingfors.

Café Eurozine på ESF i Malmö

På torsdag 18 september sätter European Social Forum i gång ordentligt i Malmö och staden fylls av människor och arrangemang (invigning redan på onsdagens kväll). På Babel (f.d. Jeriko, Spångatan 38) kommer man till exempel att kunna läsa de tidskrifter som ingår i det europeiska kulturtidskriftsnätverket Eurozine. Mellan klockan 15 och 17 på torsdagen kan man dessutom lyssna på ett samtal om kulturtidskrifternas roll i skapandet av en europeisk offentlighet. Läs mer hos Fronesis.

Arne Dahl om Aiolos

I början av förra veckan chattade Arne Dahl med Dagens Nyheters läsare. Jan Arnald heter som bekant mannen bakom den deckarpseudonymen. Det är en riktig kulturtidskriftsräv. Han var till exempel den siste redaktören för akademiernas nedlagda tidskrift Artes. Dessutom är han sedan många år involverad i Aiolos – tidskrift för litteratur, teori och estetik. Ändå var nog följande kulturtidskriftsfråga oväntad – men välkommen – under Arne Dahl-chatten:

Jan, hur klarar sig Aiolos i dagens kulturtidskriftsslaktade samhällsatmosfär? Nedläggning på gång eller klarar ni er? Hur ser du på din roll som tidskriftsredaktör gentemot Arne?
Arne Dahl: Hej och tack för en bra fråga. En tidskrift som Aiolos klarar sig inte. Det enda skälet till att den envist klamrar sig fast vid livet är att alla jobbar gratis. Min roll i Aiolos är på sätt och vis rakt motsatt Arne-rollen, eftersom det handlar om något som befinner sig så långt ifrån massmarknaden man kan komma. Men jag behöver verkligen den spännvidden i livet. Både Janne och Arne mår bra av det. De skänker varann ny energi.

Den som vill träffa tidskriftsmakaren Jan Arnald har flera tillfällen att göra det under hösten. På Bok & Bibliotek kommer han besöka kulturtidskriftsmontern under lördagen. Dessutom kommer Arnald medverka i en paneldiskussion om kulturtidskrifter under torsdagen på Helsingfors bokmässa.

De fem nominerade – Hemslöjden

Under tiden fram till prisutdelningen av »Årets kulturtidskrift« tänkte jag – så gott jag nu kan – presentera de nominerade tidskrifterna lite närmare och sätta in de i tidskriftslandskapet. Först ut blir Hemslöjden som är en av två tidskrifter bland de nominerade som inte får något statligt kulturtidskriftsstöd.

En ålder på 75 år och en prenumerantskara på 13.500 exemplar är två imponerande siffror för en kulturtidskrift i Sverige i dag. Visst, Hemslöjden är varken äldst eller störst, men nu finns det en möjlighet att tidskriften i alla fall blir »bäst« år 2008. I tidskriftens pressmeddelande om nomineringen kan man läsa om att »hemslöjden ligger i tiden«. Ja, »nu finns slöjden överallt«. Med en garn- och Etsyberoende fru kan jag åtminstone hålla med om att slöjden finns överallt i mitt hem…

Ett utdrag från ovannämnda pressmeddelande sammanfattar annars gott Hemslöjdens innehåll:

Här ryms slöjd, folkkonst, hantverk och konsthantverk. Här möts traditioner och nya grepp, slöjdens poesi och handfasta verklighet i reportage, nyheter, utställningar, tips och gör-det-själv-beskrivningar.

Den som vill ha utförligare innehållsbeskrivning kan däremot tyvärr inte hitta det på tidskriftens något undermåliga hemsida (men kolla gärna på Tidskriftsbutiken.nu eller studera ett nummer från 2005 på Tidningar.info). På deras hemsida finns nämligen inte heller något nummer eller någon artikel att ta del av för den som skulle råka vara nyfiken. Men det är nog inget som ligger hemslöjden i fatet när juryn fattar sitt beslut. Förra årets vinnare Pockettidningen R hade till exempel inte ha någon hemsida alls för ett år sedan.

Hemslöjden är så klart inte helt ensam om att skriva om ovanstående aktuella ämne i Sverige. Paletten och Konstperspektiv har till exempel haft temanummer det senaste året som har berör området. Tidskriften Form skriver regelbundet om konsthantverk. För några år sedan startades dessutom tidskriften Svenskt konsthantverk och Lärarförbundet ger ut tidskriften Slöjdforum. Är man extra intresserad av vävning kan man till och med få en hel tidskrift i det ämnet: Vävmagasinet. Fanzinet Slicker bör man inte heller glömma bort. I Sverige är dock Hemslöjden just nu välförtjänt tidskriften nummer 1 om man är intresserad av slöjd och hantverk från olika tider och platser.

Hemslöjden har ett antal intressanta systertidskrifter i övriga Norden, men dessa är dessvärre svåra att få tag i lösnummer i Sverige (trots att Interpress finns i flera av länderna och att slöjd- och hantverksbutiker borde kunna tillgodose behovet). Den svenska tidskriften Hemslöjden hittar man däremot hos en del välsorterade tidskriftshandlare (ett fyrtiotal pressbyråer) och i många av landets hemslöjds- konsthantverksbutiker, även om den största delen av upplagan är prenumererad.

I Norge finns annars Nordens största hemslöjdstidskrift Norsk Husflid med en upplaga på 26.000 exemplar.
Finland kan stoltsera med den äldsta i genren: Taito fyllde 100 år förra året. Den finländska tidskriften innehåller dock främst artiklar på finska, men en del av dessa finns översatta till svenska.
Den danska hemslöjdstidskriften heter Dansk Husflid.

Hemslöjdens chefredaktör sedan 14 år heter Celia B. Dackenberg och sa så här om nomineringen i pressmeddelandet:

– Vi är förstås oerhört stolta över att anses som en av landets fem bästa! Det är dessutom roligt att nomineringen kommer nu, lagom till vårt 75-årsjubileum.

Hon är dessutom författare till bland annat böckerna »Sparat: små stickade kläder från vår barndom« och »Ylle & bläck: essäer om poetkoftor och annat författarylle«. Redaktören Frida Engström sållade sig till den växande skaran slöjd- och hantverksbloggare tidigare i år med Kurbits.

Blir Hemslöjden årets vinnare ser jag två lämpliga hål att stoppa tusenlapparna i: ett hejdundrande 75-årskalas och en förbättrad hemsida.

Foto: Annas garndrömmar

Vilken tidskrift blir »Årets kulturtidskrift«?

I dag offentliggjordes nomineringarna till priset »Årets kulturtidskrift«. Följande fem tidskrifter fastnade årets jury för:

• Hemslöjden
  
• i&m
  
• OEI
  
• ponton
  
• Språktidningen
  

De två litterära tidskrifterna har varit nominerade tidigare: OEI nominerades 2003 och ponton var vinnarkandidat både 2001 och 2005. Språktidningen lanserades så sent som på förra årets bokmässa i Göteborg och har under det här året fått så väl många prenumeranter som fina recensioner. Den vitala tidskriftsåldringen i gänget är Hemslöjden som firar sin 75-årsdag i nu höst. i&m (Invandrare & Minoriteter) har i sin tur skrivit om etnicitet och minoritet under hela 35 år.

Det är helt klart fem intressanta nomineringar som juryn har kommit fram till. På en fest i samband kulturtidskriftsmontern i Göteborg delas priset ut. 26 september är datumet.

Ny tidskrift om litteratur

Då och då har det sedan BLM, Artes och Allt om Böcker gick i graven kommit klagomål på att det inte finns några litteraturtidskrifter i Sverige. Ett visst tomrum uppstod så klart när dessa tre stora tidskrifter försvann inom ett par år, men det har faktiskt aldrig varit ont om intressanta litteraturtidskrifter. Just verkar det dessutom poppa upp nya tidskrifter om litteratur var och varannan månad.

I somras kom Atlas Litterära Tillägg och fick ett fint mottagande på kultursidorna (Helsingborgs Dagblad, Borås Tidning, Svenska Dagbladet, Kristianstadsbladet, Sydsvenskan, Dagens Nyheter, Upsala Nya Tidning, Expressen med flera) och även många omfamningar från den litterära bloggvärlden.

Nu i oktober kommer Tidningen Vi att starta en ny tidning om litteratur. Vi LÄSER ska den heta, vilket Dagens Nyheter skriver om i dag. Titeln säger nog det mesta om projektet: det ska bli en tidning för bokläsarna. Det är alltså en tidskrift som kommer att söka upp mittfåran. Där finns det nog tillräckligt med plats för att det även ekonomiskt ska kunna bli ett lyckat projekt. Jag skulle inte bli förvånad om Vi LÄSER precis som Språktidningen kan skaffa sig en hygglig prenumerantstock inom ett år.

Fler tidskrifter med och om litteratur hittar du här.

»Allt« – eller några länkar som du bör klicka på nu

Jag har ett problem. Du kommer förmodligen inte att läsa detta blogginlägg om det är längre än tre, fyra stycken – och det kommer det kanske att bli.

Om svårigheterna att läsa långa texter kan man nämligen läsa i Nicholas Carrs artikel »Is Google Making Us Stupid?« i julinumret av den amerikanska kulturtidskriften The Atlantic Monthly. En mycket intressant artikel som det redan har refererats till i flera svenska tidningar (Sydsvenskan, Gotlands Allehanda, Norrköpings Tidningar) och på Axess MAO-blogg. Minst lika intressant är emellertid de efterföljande inläggen i debatten på Britannica (glöm inte att klicka vidare till några av de nu närmare tjugo inläggen) och Edge.

Carrs artikel – och debatten om denna – tänker jag självklart återkomma till ur ett kulturtidskriftsperspektiv. Tre intressanta svenska artiklar som jag då tänkte försöka att ta upp samtidigt är följande:

1. »Tidskriften i den virtuella verkligheten« av Thomas Sjösvärd (Tidskrift.nu 30 juli).
2. »När amatörerna tar över scenen« av Rasmus Malm (Göteborgs-Posten 6 augusti).
3. »Nätets gungor och karuseller« av Håkan Lindgren (Göteborgs-Posten 10 augusti).

Under denna vecka är det dock två blogginlägg som hittills främst väckt mitt intresse: dels den danska bloggen dSenestes inlägg »10 tips til tidsskrifter, der går fra papir til online« (11 augusti), men även den norska bloggen Undercurrents »Hvordan finansiere nettjournalistikken?« (13 augusti). Dessa planerar jag även att återkomma till.

Hängde du med ända hit? Bra, då är du välkommen tillbaka en annan dag för att del av en kortare analys av ovanstående. Jag lovar att det blir fler stycken då.

Tillbaka till kulturtidskrifterna

Efter en lång tid utan både kulturtidskrifter, Internet (annat än i bokform) och bloggande är jag nu tillbaka. Inom kort dyker det upp nya inlägg från en rejält utvilad man. Jag kommer att börja med en länklista till »allt« intressant på nätet som jag tydligen har missat att läsa under denna månad.

Ett pekfinger i den kulturpolitiska vinden

I samband med Kulturutredningens olika framträdanden i Almedalen har vi just fått en liten aning om hur den kulturpolitiska vinden kommer att blåsa i deras betänkande i början av 2009. Intressantast och kulturmeterologiskt mest tillförlitligt tror jag nog att faktarutorna till en artikel i Dagens Nyheter är. Där får vi bland annat veta:

• Att man ser att behovet »av fria pengar är jättestort«, och att »utredningen kommer att förslå en lösning« på det området. Jag skulle ha blivit mer förvånad om utredningen inte hade kommit med ett förslag i denna fråga.
  
• Att utredningens viktigaste uppgift, enligt Eva Swartz, är att »få i gång idédebatten, hur man tänker kring kulturpolitik«. Här har små framsteg redan gjorts, trots en lite väl tystlåten utredning.
  
• Att Swartz ser »omprioriteringen av stödformerna« som den svåraste nöten att knäcka. »Större ersättningar till färre gör att fler blir utan.« Ja, frågan om vilka ska bli utan pengar är såklart en rejäl nöt.
  

Dessutom kommer Kulturrådets roll förändras, och sponsringen ska »inte bli den enda vägen att hitta in i kulturlivet«. Om statens ansvar för kulturen säger huvudsekreteraren Keith Wijkander följande: »Författarstödet liksom stödet till konstnärer kommer att vara kvar.« Har de verkligen inte kunnat enas om fler oumbärliga eller viktiga stöd än? Dessutom vill utredningen förbättra konstnärernas ekonomiska villkor genom att »komplettera produktionsstödet med hjälp att etablera sig och komma närmare sina kunder.«

Vad några kulturpersoner tycker om tanken att ge regionerna mer makt kan man läsa i en annan artikel i Dagens Nyheter. Den som är intresserad av Kulturutredningen bör även studera Göteborgs-Postens två artiklar »Kräver besked om kulturutredning« och »Utredarna snett ute befarar kulturpolitiker«.

På den Alternativa Politikerveckan pratade Stina Oscarsson från den välbehövliga Skuggutredningen. I sitt försök att få kulturlivet att göra en egen utredning har de dock tyvärr, precis som Marianne Lindberg De Geer påpekar i dagens Aftonbladet, ställt en fråga som inte känns alldeles klockren.

Funcke svarar

I dag publicerar Borås Tidning äntligen mitt svar på Nils Funckes artikel. Dessutom får Funcke möjlighet att svara:

Den tidning, tidskrift eller bok som inte hittar tillräckligt många läsare alternativt mecenater förtjänar inte att komma ut. Det innebär ju inte att åsikterna inte har möjligt att komma fram, de får istället då söka sig andra vägar.

Funcke fortsätter sedan sitt korta svar med att konstatera »att public service har en viktig funktion att fylla«. Han ser sin inkonsekvens och avslutar sedan sitt inlägg med:

Det jag starkt vänder mig emot är det selektiva stödet. Däremot ser jag inget betänkligt i att staten med skattesatser, portotabeller etc underlättar för tidningar och tidskrifter och etermedier att verka.

Portotabellen är dess värre inte något som staten har särskilt mycket att säga till om i dag. Posten är nämligen numera ett affärsdrivande företag som staten inte gärna vill (kan?) detaljstyra.

Nils Funcke är inte ensam om att ha propagerat emot det selektiva stödet under det senaste halvåret. Till exempel sa Tom Carlson tidigare i våras i Folket i Bild/Kulturfront ungefär det samma. Och redan i januari – också det i samband med Mana-debatten – sågade Dagens Nyheter dagens tidskriftsstöd i en huvudledare. Sista ordet lär dock inte vara sagt om varken presstödet, litteraturstödet eller kulturtidskriftsstödet. Vad tycker till exempel läsarna av denna blogg?

Funcke får svar

I dag publicerar Sundsvalls Tidning mitt svar på Nils Funckes artikel om bland annat kulturtidskriftsstödet. Borås Tidning verkar tyvärr inte vara lika intresserade av mitt svar (och därmed »en kritisk samhällsdebatt«).

Uppdaterat:
Borås Tidning har nu publicerat mitt svar.

Kulturtidskrifterna förstorade i rapporteringen

Redan i går kunde jag notera att kulturtidskrifterna helt plötsligt verkade ha varit ett eget ansvarsområde för en av fyra sekreterare i Kulturutredningen. För den som har läst direktivet till utredningen – eller för den delen studerat Kulturutredningens hemsida – förstår att så inte alls är eller har varit fallet. Där nämns inte ordet »kulturtidskrift«.

Kulturtidskrifterna har nog snarare åter igen – och detta trots David Karlssons bakgrund – varit i utredningsbakvattnet. Enligt uppgift behandlade till exempel den rådgivande referensgrupp som har varit inblandad på litteraturområdet inte kulturtidskrifterna ordentligt förrän på sitt sista möte.

Tydligen har det brist någonstans i informationen till (eller i informationsinhämtningen hos) både TT Spektra (i dag även publicerad i Gefle Dagblad, Gotlands Tidningar och Piteå-Tidningen) och Sydsvenskan. Artikeln i Sydsvenskan dock kan komma med uppgiften om en ny medarbetare på utredningens sekretariat i augusti. Kanske beror förstoringen av kulturtidskrifternas betydelse i Kulturutredningen på avsaknaden av en informationschef?

Mer om Kulturutredningens avhopp

I dag har »gammelmedia« sent om sider hittat nyheten om avhoppen i Kulturutredningen. Först ut var Aftonbladet. Den artikeln finns tyvärr inte tillgänglig på nätet (men avbildas nedan). Därefter har bland annat Göteborgs-Posten, Dagens Nyheter och TT Spektra (se länklista nedan) tagit upp nyheten.


Avhoppen får dessutom GP:s kulturchef Gabriel Byström att skriva en krönika med rubriken »Vad är det för fel på kulturutredningen?« Där konstaterar han att »det storbråk som nu skakar kulturutredningen gagnar knappast utredningsresultatet.«

Artikeln från TT Spektra om avhoppen finns bland annat här (i högst varierande längd):
Norrbottens-Kurien, Smålandsposten, Barometern, Corren, VästerviksTidningen, Sundsvalls Tidning, Norrköpings Tidningar, Bohusläningen, Vestmanlands Läns Tidning, Nerikes Allehanda, Hallandsposten, Gefle Dagblad, Örnsköldsvik Allehanda, Borås Tidning, Svenska Dagbladet, Blekinge Läns Tidning, Upsala Nya Tidning, Norra Skåne, Södermanlands Nyheter, Norra Västerbotten, Länstidningen i Östersund, Östersunds-Posten, Ystads Allehanda, Eskilstuna-Kuriren och Kristianstadsbladet.

I den längsta versionen av ovanstående artikel nämns det faktum att Per Svenson tar över ansvaret för kulturtidskriftsfrågorna, men vem som tar hand om de övriga litteraturfrågorna och övriga arbetsuppgifterna som David Karlsson haft ansvar för får vi inte riktigt veta. Inte heller blir man särskilt klarare över om det är problem med personkemin, eller om det ligger på ett »innehållsligt plan«. Där går åsikterna helt enkelt i sär.

Uppdaterat 11 juli 2008:

TT Spektra-artikeln har även kunnat läsas i Norrländska Socialdemokraten, Skånska Dagbladet och Arbetarbladet. Dessutom beklagar Dagbladet i Sundsvall avhoppen i dag: »Två viktiga röster, med djupa insikter om det fria kulturlivet tystnar.« Jag tror att de i och med avhoppet snarare har fått tillbaka sin röst… Missa inte heller denna krönika i Helsingborgs Dagblad.

Vad är en kulturtidskrift? – del 1

Vad är en kulturtidskrift? Trots att just denna ordsammansättning enligt Svenska Akademiens ordbok (se under uppslagsordet »kultur«) har funnits sedan början av 1930-talet är det faktiskt inte en fråga med ett helt entydigt svar. Jag har hittat tre olika generella svar som alla på sitt sätt är korrekta:

1. I förordningen om statligt stöd till kulturtidskrifter (SFS 1993:567):

Med kulturtidskrift avses en tidskrift som med sitt huvudsakliga innehåll vänder sig till en allmän publik med samhällsinformation eller med ekonomisk, social eller kulturell debatt eller som huvudsakligen ger utrymme för analys och presentation inom de skilda konstarternas områden.

Detta är för övrigt så gott som samma lydelse som det var 1966, då ett första stöd till kulturtidskrifter infördes under »Bidrag för särskilda kulturella ändamål«. 1971 inrättades sedan ett eget stöd, efter att 1968 års litteraturutredning utrett frågan om ett statligt tidskriftsstöd.

2. I Nationalencyklopedin (band 11, s. 520, eller via Ne.se):

kulturtidskrift, i snäv bemärkelse tidskrift inom ämnesområdena vetenskap, konst, litteratur och religion. Ofta avses också tidskrifter som behandlar politiska, sociala eller ekonomiska samhällsfrågor. Kulturtidskrifter svarar för en betydelsefull bevakning av olika kultur- och samhällsområden samtidigt som de kan initiera en debatt som sedan förs vidare i andra medier. Antalet titlar är svårt att bestämma. Den mest fullständiga förteckningen är Statens kulturråds årliga katalog /…/. Det verkliga antalet titlar kan antas vara betydligt fler. År 1971 infördes ett statligt stöd till kulturtidskrifter. /…/

3. På Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Kulturtidskrift

Sekreterare lämnar Kulturutredningen

Jag nås av en för kulturtidskriftsvärlden tråkig och oroande nyhet: kulturtidskriftsvännen i Kulturutredningen – David Karlsson – har lämnat utredningen, eftersom han inte längre tror på den. Han var en av fyra sekreterare på sekretariatet under huvudsekreteraren Keith Wijkander. Så här låter David Karlssons officiella uttalande om varför han säger upp sig:

Jag har sagt upp mig från tjänsten som sekreterare i Kulturutredningen. Skälet är att jag inte längre har förtroende för det sätt på vilket sekretariatets arbete leds.

Kulturutredningen har en viktig uppgift. Svenskt kulturliv behöver en ny kulturpolitik. Det finns i och kring utredningen många kloka och kompetenta personer och därmed förutsättningar för att Kulturutredningen kan lägga grunden till en sådan ny kulturpolitik.

För egen del ser jag emellertid inte längre någon möjlighet att bidra till detta arbete. Jag kommer att så snart som möjligt slutföra en del av de konkreta arbetsuppgifter jag åtagit mig. I övrigt anser jag mitt uppdrag avslutat.

Göteborg den 26 juni 2008
David Karlsson

Vid en närmare titt på utredningens hemsida ser jag att även dess informationschef Yvonne Rock har försvunnit från medarbetarlistan. Så vad är det egentligen som händer uppe på Kulturutredningen? Vad kommer det att innebära för utredningens fortsatta arbete? Och vad betyder det i slutändan för kulturtidskrifterna? Frågorna hopar sig. Detta blir helt klart en nyhet att återkomma till. Kanske får vi en första vink vartåt det barkar vid Kulturutredningens framträdande i Almedalen nästa vecka? Har utredningsskutan blivit en vinglig barkbåt?

Bilden på David Karlsson kommer från Dixikons hemsida.

Uppdaterat:
Kulturutredningens ordförande Eva Swartz meddelar via e-post, att »det är tråkigt att David slutar, men som du ser slutför han det han påbörjat och vi kommer förstås att ta hand om hela hans ansvarsområde. Vad gäller kulturtidskrifter kommer Per Svenson att ta hand om dem.«

»Avskaffa tidskriftsstödet«

I en krönika på ledarsidan i Borås Tidning i dag tisdag argumenterar Nils Funcke för att man bör avskaffa det statliga stödet till både press, litteratur och kulturtidskrifter. Han tycker nämligen att det statliga stödet till dagspressen, böcker och tidskrifter utgör »ett hot mot en kritisk samhällsdebatt«. Vidare anser han helt enkelt att staten ska hålla sig »neutral till alla former av distribution/förmedling av åsikter och värderingar«. Det är underligt hur han tror sig få till en »kritisk samhällsdebatt« genom att ta strypgrepp på en stor del av de stämmor som är oliktänkande och mångfasetterade i dagens medievärld – kulturtidskrifterna och de mindre förlagen.

Visst pekar Funcke på några intressanta svagheter i ett statligt stödsystem. Alla biter till exempel kanske inte den hand som föder en. Några nafsar möjligen bara lite lätt. Men det är nog sällan som kulturtidskrifterna räds det kontroversiella i alla fall. »Lagom« har aldrig varit ett vanligt ord i kulturtidskrifternas vokabulär. I ett litet språkområde är det dock svårt för mindre röster att göra sig hörda utan stöd, smala tidskrifter bär sig sällan, men det vill uppenbarligen inte Nils Funcke se. Framför allt är hans analys som helhet alldeles för grund och enögd. Det blir bara en mediepolitisk analys och inte alls en kulturpolitisk. Därmed kommer han så klart till helt fel slutsatser.

När Funcke pekar på att stöden i dag favoriserar »pappersburen information framför annan« får man dock ge honom delvis rätt. Nätet som uttrycksform har ännu inte fått särskilt mycket stöd, men det har lyckligtvis skett några små förändringar på kulturtidskriftsområdet på senare tid. Tyvärr tar Funcke inte alls upp några av andra sätten att förmedla åsikter och värderingar, vilket hade kunnat ge hans artikel lite mer djup. Vill han även ha bort filmstödet? Och hur ställer han sig egentligen till public service? Teatern?

Funcke väljer att bortse från den smala litteraturens och de små tidskrifternas vikt i ett demokratiskt samtal och – inte minst – deras roll på kulturens område. Han ser stödet som ett hot, men snarare är ett slopande av stödet ett betydligt större hot mot en kritisk samhällsdebatt. Vill man ha en debatt med bredd och djup eller levande kultursamtal i vårt land behövs ett rikt utbud av oliktänkande kulturtidskrifter. Flera av dessa behöver ekonomiskt stöd. Utan kulturtidskrifter stängs en vital del av det öppna samhället.

I stället för att ta bort stödet bör det utvecklas. Varför inte ett startbidrag som exempel? I Norge kan man redan få »oppstartsstøtte« om man har kommit ut med ett nummer (eller har en bra dummy), medan man i Sverige måste ha gett ut hela fyra nummer. Det skulle vara att verka för »en kritisk samhällsdebatt«.

Uppdaterat:

Nils Funcke har lyckats få en något förkortad version av sin artikel publicerad i Sundsvalls Tidning 6 juli.

Tomrumsuppfyllare

I en artikel i Expressen skriver Maja Aase om berättarboomen i samtiden. Tydliga historier är något som dagens människor vill ha och som därför säljer, vilket bland annat exemplifieras med den nya reportagetidskriften Filter. Filter är nämligen inte bara en tidskrift som har välkomnats bland recensenter och andra journalister, även distributören Interpress och återförsäljaren Pressbyrån gör uppenbara glädjehopp.

»Ett tomrum har uppstått mellan nyheternas korta ›detta har hänt‹-artiklar och det pågående svenska bokundrets storsäljande romaner och deckare,« skriver Maja Aase vidare i sin artikel. Det är inte så sällan som man hittar kulturtidskriften som just en tomrumsuppfyllare. I Filters fall handlar det om välskrivna reportage med en story, men hålen är ganska så många i dagens medielandskap. I några av dessa hål växer det redan en kulturtidskrift, även om de inte är så lätta att se alltid. Andra hål väntar nog fortfarande på fyllas…

Slut och förnyelse

I dag recenserar Sydsvenskan det andra numret av tidskriften Slut. Slut är en av alla dessa nystartade tidskrifter som alltså inte har någon möjlighet att få bidrag, eftersom man måste ha gett ut minst fyra nummer m.m.

Det skulle mycket väl kunna vara Slut som man pratar om i Riksrevisionens rapport nedan, men tyvärr skulle det även kunna vara alldeles för många andra tidskrifter. »Enligt intervjuuppgifter finns exempel på kulturtidskrifter som har bedömts som nyskapande och av hög kvalitet men som inte kunnat komma i fråga för bidrag av den orsaken« (s. 54 i Riksrevisionens rapport).

Är det dags att studera det »oppstartsstøtte« som finns i Norge för att kunna förenkla förnyelse bland de svenska kulturtidskrifterna?

Uppdaterat:
Recension av Slut i Helsingborgs Dagblad 2 juli 2008.

Vilka 10 frågor bör kulturtidskrifterna ställa sig?

Jeff Jarvis har ställt 10 intressanta frågor om journalistikens framtid.

Är det även de tio frågor som kulturtidskrifterna bör ställa sig? Eller hur ser frågorna om kulturtidskrifternas framtid ut? Jag tar gärna emot förslag.

Frågorna finns för övrigt även på norska.

Kulturtidskrifterna i Riksrevisionens rapport

I går kom en rapport från Riksrevisionen om kulturbidragen. I den spända väntan på vad den stora Kulturutredningen ska komma fram till är det nog en hel del kulturpolitikintresserade kulturtidskriftsvänner som – ja, faktiskt – har sett fram emot vad Riksrevisionen skulle ha att säga om Kulturrådet och stödet till kulturtidskrifterna.

Så vad sa nu riksrevisorerna då om kulturtidskrifterna och stödet till dessa? Inga förvånande ord egentligen. De pratar framför allt om svårigheterna till förnyelse (eller som de väljer att uttrycka det: »krav på tidigare publika resultat i olika former kan verka hämmande för nyskapande konstellationer«). Dessutom påpekar Riksrevisionen att »den största andelen pengar går till den mindre andel mottagare som har fått bidrag under många år«.

Detta är två problem som har varit på tal i kulturtidskriftsvärlden under ett antal år i alla fall. Debatten om bidragstrappan och omöjligheten att få ett vettigt stöd till en ny tidskrift var ett tag i det närmaste en följetong på Tidskrift.nu och i olika tidskrifter, se t.ex. här, här, här, här, här och inte minst här.

Jag kommer helt klart att få anledning att återkomma till rapporten och dess slutsatser under ett antal olika inlägg den närmaste tiden. Under tiden rekommenderar jag intresserade att läsa Sven Nilssons artikel om granskningen i dagens Sydsvenskan. Eller läs Riksrevisonens uttalande i SvD och Kulturrådets svar i samma tidning.

Uppdaterat:

Missa inte heller kolumnen i söndagens SvD om förnyelse och kulturell nytta.

Kulturtidskriftsbloggen är här

Det är dags nu. Det behövs helt enkelt en blogg som handlar om den mikrooffentlighet som brukar kallas för kulturtidskrifter. Därför är den nu här.

Kulturtidskriftsbloggen ska vara en digital anteckningsbok om – och till viss del även för – kulturtidskrifter. Jag som härmed gör min debut som bloggare jobbar på Föreningen för Sveriges kulturtidskrifter, men de åsikter som framförs på bloggen är mina personliga
och inte ett uttryck för föreningens hållning. Genom detta digitala verktyg kommer jag däremot att förmedla både nyheter, hugskott och annat nyttigt och onyttigt från kulturtidskriftsvärlden.

För den som vill veta ännu mer om svenska kulturtidskrifter rekommenderas för övrigt en tur till Tidskrift.nu. Där – och på Tidskriftsbutiken.nu – kan hugade hitta mer information.